Ädelmetaller i kretskort: var sitter guldet, silvret och palladiumet?

Guldet i ett kretskort sitter framför allt i kontaktytorna: guldpläterade kantkontakter på minnen och expansionskort, stift och lock på processorer, socklar och anslutningsdon — samt som mikroskopiska bondtrådar inne i chipen. Silvret finns i lödningar och vissa kontaktmaterial, palladiumet främst i flerlagers keramiska kondensatorer, och kopparn utgör kortets ledningsbanor. Det är summan av dessa små mängder, gånger tusentals komponenter, som gör kretskort till ett av de mest värdefulla skrotslagen per kilo.

Varför elektronik byggs med ädelmetaller

Guld används inte för att det är dyrt utan trots att det är dyrt: det oxiderar inte och behåller därför perfekt ledningsförmåga i kontaktytor som ska tåla tusentals i- och urkopplingar. Silver har högst elektrisk ledningsförmåga av alla metaller, och palladium är stabilt vid höga temperaturer — egenskaper som gör metallerna svåra att ersätta i kontakter, kondensatorer och lödningar.

Samtidigt har elektroniktillverkarna i decennier arbetat med att minimera ädelmetallmängden per komponent. Det är därför äldre elektronik i regel innehåller mer guld per kilo än ny — pläteringarna var tjockare och marginalerna större förr.

Guld: kontakter, stift och bondtrådar

Kantkontakter (“guldfingrar”) på RAM-minnen, grafikkort och expansionskort — guldplätering på koppar, väl synlig för blotta ögat.
Processorer: stiften eller kontaktytorna är guldpläterade, och äldre keramiska processorer kan dessutom ha guld i lock och bottenplatta. Det är därför CPU:er värderas som en av de bästa fraktionerna.
Bondtrådar — hårfina trådar som kopplar själva kislet till chipets ben. Mängden per chip är minimal, men i ett parti med tusentals chip blir det betydande vid smältverkets utvinning.
Kontaktdon och socklar på moderkort och telekortskort: pin-rader, processorsocklar och kortplatser har ofta guldpläterade kontaktytor.

Silver: lödningar och kontaktmaterial

Sedan blyade lödningar fasats ut ur ny konsumentelektronik (RoHS-reglerna) används ofta tenn-silver-koppar-legeringar som lödmetall. Silvret sitter alltså utsmetat över hela kortet i varje lödpunkt — omöjligt att plocka för hand, men fullt utvinningsbart i smältverkets process. Silver förekommer även i membran och kontaktmaterial i tangentbord och brytare.

Palladium: kondensatorerna

Flerlagers keramiska kondensatorer (MLCC) — de små bruna eller grå rektanglarna som sitter i hundratal på ett moderkort — har historiskt tillverkats med palladium i elektrodskikten. Telekortskort och äldre industrikort är ofta tätbestyckade med just sådana kondensatorer, vilket är ett av skälen till att telekom-fraktionen värderas högt. Även här gäller trenden att nyare komponenter byggts med mindre ädelmetall, ofta med nickel som ersättning.

Koppar och basmetaller: volymvärdet

Ledningsbanorna i kortets laminat är koppar, liksom transformatorlindningar och kylare av kopparlegering. Kopparn står viktmässigt för en mycket större andel än ädelmetallerna och ger ett stabilt grundvärde i varje parti — prissatt mot LME-noteringen. Tenn, nickel och ibland tantal (i tantalkondensatorer) bidrar också till materialvärdet.

Så utvinns metallerna — och därför ska du inte göra det själv

Professionell återvinning sker i flera steg: demontering, fragmentering, mekanisk separering och slutligen smältning och elektrolytisk raffinering vid specialiserade smältverk, där guld, silver, palladium och koppar utvinns med hög verkningsgrad ur samma materialström.

Hemmaraffinering med syror eller eldning av kort är farligt, olagligt som avfallshantering och ekonomiskt meningslöst — utbytet blir lågt, hälsoriskerna höga och resterna klassas som farligt avfall. Kort med bortklippta kontakter (“skördade” kort) tappar dessutom värde hos seriösa mottagare. Sälj korten hela; läs gärna mer i Regler för kretskort och elektronikavfall.

Vad betyder det här när du säljer?

Tre praktiska slutsatser:

Korttypen avslöjar halten. Mycket kontakter, chip och kondensatorer = högre värde. Stora tomma kort med få komponenter = lägre.
Äldre är ofta bättre. 80- och 90-talselektronik samt telekomkort har i regel högre ädelmetallhalt än modern konsumentelektronik.
Sortera efter typ, inte efter ålder. Återvinnarna prissätter per fraktion — se guiden Sortera kretskort inför försäljning.

Vill du veta vad metallerna i dina kort motsvarar i dagens marknadsläge? Gör en gratis förfrågan så lämnar nätverkets uppkopplade återvinnare dagsaktuella priser efter korttyp och ädelmetallhalt — du jämför och väljer.

Se även: Vad påverkar priset på kretskort?.